Proffboksing uke 38/39

Roger Pettersson gir oss ukas proffboksing, og han er enig i at Wladimir Klitschko vant kampen i helga selv etter å ha vært i golvet tre ganger

Publisert: mandag 26. september 2005

I tisdags sände Eurosport proffsboxning direkt från Prag, Tjeckien, och nästan varenda kamp på galan var ojämn. I huvudmatchen avgjorde hemmaboxaren Lukas Konecny redan i den tredje ronden mot Brassen Anderson Clayton som inte hade någon som helst chans. Samtliga hemmaboxare vann sina matcher och majoriteten av kamperna slutade i förtid.

Jag blev mycket imponerad av Jamie Moore som i fredags i Manchester försvarade Brittiska titeln i lätt mellanvikt genom att stoppa David Walker i fjärde ronden. Jag såg matchen på Sky Sports och Moore var överlägsen från början till slut.
På förmatchprogrammet fick Ungraren Mihaly Kotai nöja sig med oavgjort mot hårde Argentinaren Sebastian Lujan – som knockade Paolo Roberto på Åland för två år sedan. Ungraren var pressad mot slutet och får vara mycket nöjd med resultatet.

I Atlantic City möttes igår, lördag, Samuel Peter och Wladimir Klitschko över tolv ronder om nordamerikanska titeln i tungvikt. Jag hade sett fram emot denna match som jag faktiskt inte hade någon aning om hur det skulle gå i. Klitschko vann OS-guld i Atlanta och höll WBO-VM 2000-2003 medan Peter boxades på OS i Sydney och hade 24 vinster i rad.

Jag tyckte att Klitschko vann de fyra första ronderna men Peter var inte på något sätt ofarlig. I rond fem hettade det till och Peter hade här Klitschko nere för räkning två gånger, den andra gången efter slag i nacken. Den två meter långe Ukrainaren, som i ledning klappade ihop totalt mot Lamon Brewster för 17 månader sedan, återhämtade sig dock snabbt och såg pigg ut när sjätte ronden drog igång.

Klitschko var hela tiden snäppet bättre än Peter som dock fällde sin motståndare ytterligare en gång i rond tio. De två sista ronderna gick till Ukrainaren och samtliga domare fick fram 114-111 för Klitschko – jag hade 115-110.

Om huvudmatchen blev bra så utkristalliserade sig kampen om WBO-VM i lätt weltervikt till en klassiker. De allra flesta, mig själv inräknad, trodde på en lätt match för Miguel Cotto i dennes försvar mot Ricard Torres från Colombia. Det började bra för världsmästaren som slog ned Torres med en vänsterkrok halvvägs in i öppningsronden. Utmanaren kom sedan tillbaka redan i samma rond och hade Cotto i trubbel.

Halvvägs in i den andra ronden drog Torres upp tempot och lyckades snart slå ned en förvånad Cotto som fightades tillbaka efter bästa förmåga. I den tredje ronden hade världsmästaren framgång med kroppsslag men ett par av dessa var låga vilket ringdomaren David Fields bestämt påtalade för Cotto. Torres tvingades sedan inkassera ytterligare en räkning i rond fyra efter ännu ett slag i magen. I femte ronden var det Cottos tur att få en hel del påskrivet men världsmästaren slog sedan ned Torres i både ronderna sex och sju, ringdomaren stoppade utmanaren efter den andra nedslagningen.

Tisdag, 21:00-23:00, visar Eurosport proffsboxning från Campione d Italia där Luciano Abis försvarar IBF:s interkontinentala titel i weltervikt mot Nicolas Guisset.

Onsdag, 22:15, sänder ZDF Lamon Brewster mot Luan Krasniqi om WBO-VM i tungvikt direkt från Hamburg. Krasniqi vann Amatör-EM i Vejle 1996 och har varit professionell Europamästare två gånger. Han besegrade dessutom Attila Levin i Bundesliga hösten 1995, poäng 17-15. Brewster var också skicklig som amatör och tillhörde USA:s bästa. Han slår dessutom betydligt hårdare än Krasniqi och var vass när han demolerade Andrew Golota på 52 sekunder i senaste matchen. Hemmaplan talar för Krasniqi som tar hem det på poäng.

I bästa förmatchen ser ni Alexander Dimitrenko från Ukraina, Juniorvärldsmästare i super tungvikt i Budapest 2000, mot tvåfaldige VM-utmanaren Vaughn Bean från USA. Det är ett stort steg för Dimitrenko som har matchats försiktigt, han står på 19-0 men har inte mött någon boxare av Beans kaliber. Jag tror dock att han är mogen uppgiften och vinner på poäng.

Torsdag, 21:00-22:45, sänder Eurosport Markus Beyer mot Omar Sheika om WBC-VM i super mellanvikt. Det var andra försvaret för Beyer och kampen gick av stapeln i Berlin 3 september. När Markus Beyer som amatör var trea på VM i Berlin 1995, besegrade han Norske mästaren Jörn Johnson med 9-3 i den första omgången. Beyer var också med på OS i både Barcelona 1992 samt i Atlanta 1996 men han lyckades inte nå prispallen i någon av dessa turneringar. Jag och Beyer boxades i samma viktklass på VM i Berlin 1995 samt i både EM i Vejle och OS i Atlanta 1996.

Fredag kväll arrangerar Team Palle proffsboxning i Slagelse och Norske tungviktaren Leif Olve Dolonen Larsen tävlar då för andra gången i Danmark. Den färgstarke Larsen möter Toto Mubenga från Kongo, 11-3 m 3 KO, och avgör inom två ronder. Larsen är obesegrad, 7-0, och har hittills inte behövt gå tiden ut.

Med på tävlingen finns även förre Europamästaren i både lätt welter- och weltervikt, Thomas Damgaard, samt tidigare VM-utmanaren (om IBF-VM där han förlorade mot Sven Ottke) Rudy Markussen.

Samma kväll flyger jag till Helsingfors för att se en professionell gala där de båda före detta amatörstjärnorna Amin Asikainen och Juha Tolppola tävlar. Asikainen boxades på VM i både Budapest 1997 samt i Belfast 2001. Tolppola var trea i flugvikt, 51 kg, på EM i Tammerfors 2000 men väger nu drygt 63 kg. Tolppola har 14 vinster, 2 förluster och har sett bra ut i de två matcher jag har sett med honom. Asikainen är obesegrad, 14-0 med 11 KO men jag vet ännu inte vilka motståndare hemmaboxarna ställs mot. De finska arrangörerna bjuder mig på resa samt boende och jag har konstaterat att detta är min 19:e boxningsresa till Finland.

Glencoffe Johnson boxas i Kalifornien på fredag och möter då George Khalid Jones som har 23 vinster och 2 förluster. Johnson visade i två matcher mot Antonio Tarver, och när han knockade Roy Jones, att han är en av världens bästa i lätt tungvikt idag. Jones orkar inte stå emot utan räddas av ringdomaren i mitten av kampen. Vinnaren blir rankad som förste utmanare hos IBF där Engelsmannen Clinton Woods är mästare.

På lördag kan ni på ARD se en fin tävling från Oldenburg, Tyskland. Gigantiske Nikolai Valouev försvarar då WBA:s interkontinentala bälte i tungvikt mot Larry Donald, USA. Donald boxades på OS i Barcelona 1992 och är ganska bra. Han gick bl.a. tiden ut mot Riddick Bowe 1994 och fick ge slaget förlorat först i rond tio mot Vitali Klitschko 2002 – är obesegrad i fyra matcher efter det. Valouev har aldrig förlorat, 41-0 m 31 KO, och stoppar Donald mellan rond sex och tio.

I en annan bra tungviktskamp på galan försvarar Paolo Vidoz sin EM-titel mot Michael Sprott, England. Vidoz var trea på OS i Sydney, 2000, och har som amatör besegrat svenske Tobias Asklöf. Sprott är snabb och kan vålla den något långsamme Italienaren vissa problem. Det blir jämnt men Vidoz tar hem det med liten marginal.

I Tampa, Florida, möts på lördag Antonio Tarver och Roy Jones JR för tredje gången, det står 1 – 1 i möten. Tarver är odiskutabel världsetta och knockade Jones i den andra ronden den 15 maj förra året. Tarver har därefter förlorat och vunnit över Glencoffe Johnson. För Jones kan det vara avslutningen på en makalös karriär som sträcker sig över 25 år. Redan 1986 var Jones i Sverige och knockade då Stefan Sjöstrand i en landskamp. Två år senare blev han horribelt bortdömd mot en Sydkorean i OS-final i lätt mellanvikt i Söul. Jones har under drygt tio år dominerat i mellanvikt, super mellanvikt och lätt tungvikt. Den förre superstjärnan verkar dessvärre ha passerat bäst före datum som boxare och Tarver var vass när han med smart boxning vann över Glencoffe Johnson i sin senaste match.

Jag blir inte förvånad om Jones överraskar sina belackare och får till en sista stor show. Mitt tips blir dock att han efter en bra start blir rammad av Tarvers distinkta southpawvänster och ännu en gång får träffa John Blund. Detta händer under matchens andra halva.

Andre Ward, USA:s ende guldmedaljör i den Olympiska boxningsturneringen i Aten, finns med på förmatchprogrammet där han tar sig an Glenn LaPlante, 9-2-1. Jag är mäkta imponerad av Ward som kommer att ha lekstuga med LaPlante.

En nästan lika bra gala arrangeras samma kväll i Reno, Nevada, där huvudnumret är James Toney mot Dominick Guinn över tolv ronder i tungvikt. Toney vann säkert på poäng över WBA-mästaren Johnny Ruiz i sin senaste match men han tvingades sedan lämna tillbaka mästarbältet till Ruiz efter att ha testat positivt för en icke tillåten substans. Toney är alldeles för snabb för Guinn men får nöja sig med en poängvinst.

Hårde IBF-kungen i bantamvikt, Rafael Marquez, försvarar mot obesegrade, 18-0 m 15 KO, Silence Mabuza, Sydafrika. Jag tror att detta blir bästa fighten på galan och Marquez försvarar på KO under matchens sista tredjedel.

Chris Byrd, OS-tvåa i mellanvikt i Barcelona 1992, försvarar IBF-VM i tungvikt för fjärde gången och är en klass bättre än DaVarryl Williamson – som blev knockad i den första ronden av Felix Savon i finalen av Goodwill Games i New York 1998. För ovanlighetens tar Byrd hem det på KO.