Proffboksing uke 35/36
Roger Pettersson gir oss nok en gang ukas proffboksing
Publisert: mandag 05. september 2005
Väldigt lite hände i proffsboxningsvärlden förra veckan. Två tävlingar av intresse arrangerades dock, båda i lördags, i Berlin samt i Cleveland, Ohio, USA. Markus Beyer försvarade WBC-VM i super mellanvikt på galan i den tyska huvudstaden mot USA:s rutinerade Omar Sheika. Utmanaren har förlorat tre tidigare VM-matcher, mot Joe Calzaghe – Eric Lucas – Jeff Lacy, men gavs här viss segerchans av experterna. Markus Beyer är en mästare som ofta vinner sina matcher men han imponerar sällan. Tysken har en lång amatörkarriär bakom sig. Han vann Junior-EM i Gdansk 1988, var tvåa på Junior-VM i Puerto Rico året efter (besegrade då Oktay Urkal, som representerade Turkiet, i kvartsfinal), blev trea på VM i Berlin 1995 och tvåa på EM i Vejle, Danmark, 1996. Han var också med på OS i både Barcelona 1992 och Atlanta 1996, men det blev ingen medalj i någon av dessa turneringar.
Svenskarna minns kanske Markus Beyer bäst för hans utklassning av Leif Keiski i Riesa, också den gången om WBC-VM, 29 januari 2000 – mästaren avgjorde med tunga kroppsslag i den sjunde ronden. Jag såg Beyer-Sheika först idag, måndag, och världsmästaren vann den första ronden där han också spräckte högra ögonbrynet på Sheika. Matchen hade ett skapligt underhållningsvärde även om det inte blev den där stora kampen. Beyers bättre teknik och snabba precisa direktvänster gjorde att det aldrig blev riktigt spännande.
I åttonde ronden träffade världsmästaren vid flera tillfällen med hårda slag och han såg ut att försöka avgöra matchen där. Mot slutet verkade det som om Sheika insett att det inte skulle gå att rädda seger, han kämpade inte på det sätt han brukar göra, även om den tolfte ronden var skaplig för honom. Efter att sista gonggong slaget ljudit var Wilfried Sauerland – manager och Ulli Wegner – tränare, snabbt uppe och kramade om Beyer, de visste att det hade gått vägen. De tre poängdomarna, från Frankrike England och Sydafrika, hade klara siffror till Markus Beyer.
På förmatchprogrammet försvarade Oktay Urkal EM i weltervikt för första gången och utmanade gjorde förre Europamästaren, Maxim Nesterenko från Ryssland. Det var inte mycket som skiljde dessa herrar åt men Urkal var mer bestämd när han attackerade. Europamästaren är snabb och slagvillig men har slarvar med garderingen ibland, det straffade sig i den elfte ronden då han, i en slagväxling, blev nedslagen av en vänsterkrok. Matchen gick tiden ut och de tre domarna hade Urkal som vinnare.
Intressant proffsdebut gjorde årets kubanske mästare i tungvikt, Yoan Pablo Hernandez. Motståndaren David Vicena fick ge slaget förlorat i den andra ronden. Ryske OS-vinnaren i super tungvikt från Aten, Alexander Povetkin, vann på TKO mot Cerrone Fox i rond fyra och det var fjärde förlusten i rad för Fox.
I Cleveland, Ohio, i nordöstra USA, triumferade Guillermo Jones från Panama på TKO i fjärde ronden mot förre WBC-kungen i cruiservikt, Wayne Braithwaite, från Guyana men boendes i New York. Jones är mest känd för att han boxades oavgjort för tre år sedan mot Johnny Nelson om WBO-VM, många tyckte att Jones skulle ha haft segern den gången. Denna match var VM-kval hos WBA, där Jean-Marc Mormeck är mästare. Jones utmanade dessutom Frankrikes Laurent Boudouani om WBA-VM i lätt mellanvikt, 69,9 kg, två gånger 1998 – en oavgjord och en knapp poängförlust. Jones var också mycket vass när han i senaste matchen stoppade förre IBF-mästaren Kelvin Davis i fjärde ronden. Jag trodde ändå att han skulle få svårt att komma åt den rörlige Braithwaite och Jones såg trött, ja nästan lite oinspirerad, ut vid presentationen men det visade sig inte stämma. En dryg minut in på öppningsronden träffade Jones en dåligt garderad Braithwaite med en precis höger som hade synbar effekt. Resten av ronden handlade om att överleva för Braithwaite som, med mer tur än skicklighet, klarade sig till pausen. Wayne Braithwaite är southpaw men han boxas ofta med vänstern före och han är inte alls lika bra då. I rond tre var Braithwaite oerhört taggad och han jobbade hårt under hela denna rond som han vann klart.
Den forne WBC-kungen fortsatte sin offensiva boxning i rond fyra men han såg nu trött ut. Det var också tydligt att Braithwaite hade tappat stinget i slagen för Jones såg inte ut att känna av dem det minsta. Jones var också trött men när han drygt två minuter in på ronden tryckte upp Braithwaite mot repen och öste slag över honom så klev ringdomaren Jimmy Villers, helt felaktigt enligt mig, in och stoppade matchen. För det första var Braithwaite aldrig hårt träffad och för det andra var det alldeles uppenbart att Jones nu också var helt utmattad.
När domaren hade stoppat matchen slängde sig en utmattad Jones ner på mage och blev liggandes på canvasen i ett par minuter – det såg ut som om han hade kramp i högra benet. Jean-Marc Mormeck kommer att göra processen kort med Jones om de möter varandra. Guillermo Jones alltså segrare på TKO i rond fyra.
På fredag sätter Clinton Woods, i hemstaden Sheffield, IBF-VM i lätt tungvikt på spel mot mexikanen Julio Gonzalez. Det är första försvaret för den 33-årige mästaren som har varit med ett bra tag nu. Titeln erövrades när han i mars stoppade USA:s Rico Hoye i rond fem och Woods förlorade en jämn kamp om samma bälte till Glencoffe Johnson i februari förra året. Gonzalez skrällde när han poängbesegrade rutinerade Dariusz Michalczewski om WBO-VM i Hamburg 18 oktober 2003. Zsolt Erdei var dock alldeles för snabb för Gonzalez i första försvaret och jag har svårt att se honom som vinnare i denna match. Woods vinner en allt annat än spännande match på poäng.
Danske stjärnan i cruiservikt, Lasse Johansen, tävlar på lördag i Prag, Tjeckien, där han ställs mot Pavel Polakovic, Junior-EM tvåa i weltervikt, 67 kg, i Edinburgh 1992. Denne Polakovic var också med på VM i Berlin 1995 där han i den andra omgången vann med 10-2 över Armand Krajnc – som representerade Slovenien (jag var med på detta VM i samma viktklass).
Johansen är obesegrad, 11-0 med 7 KO, medan Polakovic har vunnit samtliga sex matcher – alla på poäng. Eftersom det är bortaplan så gäller det för dansken att vinna klart men han är betydligt starkare än sin motståndare som egentligen borde boxas i lätt tungvikt. Johansen är oerhört tuff och var mycket vass när han, vid en landskamp på Nalen i Stockholm för några år sedan, körde slut på svenske mästaren Said El-Tahan från Lund. Han boxades faktiskt sin senaste match i Tjeckien och vann då över obesegrade, 9-0, Lubos Suda. Att det bara är en sex-rondare talar för Polakovic men jag tippar dansk vinst och det tar slut under kampens andra halva.
Samma kväll utmanar Ashira Evans, som boxades i weltervikt på OS i Atlanta 1996, Joe Calzaghe om WBO-VM i super mellanvikt. Detta blir 17:e försvaret för mästaren som är storfavorit. Evans var urstyv när han krossade Fredrik Alvarez i Köpenhamn 16 juni 2001, KO 11, och han har bott i Danmark i många år. Enda plumpen i protokollet för Evans är en tung KO-förlust mot Maselino Masoe från Nya Zeeland, i Miami första maj förra året. (Masoe var också med i Atlanta-OS – i samma viktklass som mig, 71 kg). Matchen arrangeras i Cardiff, Wales – Calzaghes hemstad – och jag kan inte tänka mig att Evans klarar av att stå emot den starke mästaren. Joe Calzaghe vinner på KO inom fyra ronder.
Samma kväll arrangeras en mindre gala i Tyskland där flera före detta amatörstjärnor finns med, bland andra Dimitri Sartison – Junior-VM tvåa i weltervikt 1998, Egon Roth – obesegrad tungviktare och Lukas Wilaschek – tvåa på EM 2002.
I Debrecen, Ungern, gör Janos Nagy och Tontcho Tontchev upp över tolv ronder om IBC-VM i lätt lättvikt. Tontchev kommer från Bulgarien och var tvåa i lättvikt, 60 kg, på OS i Atlanta 1996. Nagy är Ungrare och förlorade mot svenske mästaren Santiago Nieva, poäng 0-7, i Copenhagen Cup 1996. Nagy är starkare och vinner på KO.
På lördag boxas de båda superstjärnorna i lätt lättvikt, Manny Pacquiao och Erik Morales, i Los Angeles mot Hector Velazquez och Zahir Raheem respektive. Pacquiao stoppar Velazquez medan Morales får nöja sig med poängvinst mot Raheem – som för övrigt boxades i bantamvikt på OS i Atlanta 1996.
På denna gala ska Eric Ortiz klara av sitt första försvar av WBC-VM i lätt flugvikt och utmanare är Brian Viloria, amatörvärldsmästare i Houston 1999 samt OS-deltagare i Sydney året efter. Jag har inte sett vare sig Ortiz eller Viloria men jag gissar (med betoning på gissar) på poängseger för den förre amatörstjärnan.
Amir Khan slog igenom med dunder och brak under OS i Aten förra året, blev tvåa i lättvikt, och han boxas här sin andra match i bar överkropp. Debuten vann Khan på TKO i rond ett i juli och detta blir ännu en snabb vinst. Motståndare är Baz Carey, 9-13-3.